Vävmuck - saknad

Nu är bårtäcket levererat och fodralväskan sydd. Hela sommarens och vinterns arbete har lämnat JonErsgården.

Spåren den lämnar efter sig är mina ben- och överarms-muskler och en mycket stökig syatelje` och vävstuga.

Det stora sömnadsarbetet.

Det blev väldigt tomt…väggarna liksom föll in – som när kära vänner kommit och farit.

Invigningarna kommer att bli i samband med gudstjänsterna den 14 april i Gideå kyrka,  Trehörningsjö kyrka och den 21 april i Arnäs.

Nu fattas bara att fånga visionen i ord till dessa högtidsstunder och som eftermäle.

Lugnvatten ovanför Flärkeforsen

Vart tog våren vägen?

 Fångar mina tanker i en snövit, snömullig värld till en god, varm kopp te.

För några dagar sedan klippe jag ner väven och Eivor kom och hjälpte mej att rulla upp en del av tyget på en stor rulle, så att det skulle bli mer hanterligt.

Det känns förunderligt att ha fått möjligheten att väva havet - älven - insjön. 

Det har tagit oändlig tid, värkt fram minut för minut, timme för timme, dag för dag. 

Att väva det rörliga vattnet -  går det alls att göra?

Aftonry- en  liten del av väven.  Foto: Eivor Lundin

Vi ser på väven och utanför går den gyllene solen ner i rosa – orange – lila – turkos. 

Vi ser på väven  - och ler.